Ytterligare en whisky från en oberoende buteljerare, i cask strength på 48,7% och en upplaga på enbart 159 flaskor (och två av dem har jag köpt till denna whiskykalender) annan whisky från detta destilleri används främst till blended industrin vilket gör den ganska ovanlig som single malt.

Flaska 16: Dailuaine 1996 – Maltbarn – 48,7% – 18 y/o – Speyside –  nr 85764 på systembolaget – 1398 kr

Maltbarn är en tysk oberoende buteljerare som hittar guldkorn ute på whiskymarknaden och alla har i whiskyvärlden ovanliga etiketter som i detta fall en frostig åker, se gärna etiketterna här.

Denna 33:e Maltbarn flaska kommer från Dailuaine Destillery och är lagrad på bourbonfat i 18 år. 1898 grundades Dailuaine-Talisker Destilleries Ltd, gruppen omfattade ett graindestilleri i Aberdeen, Dailuaine och Isle of Skye baserade Talisker, sedan 1925 har ägandet varit i det som idag heter Diageo. Nästan all singlemalt som destilleras på Dailuaine används till Johnnie Walker vilket gör att Single Malt från dem är relativt få.

Har hittat följande tastingnotes om Dailuaine 18 1996:

Doft: Citronkaramell och lime, päron och blommig honung. Söt bananglass och efter det lite varmare toner av mandel och vaniljglass.

Smaken: Lite fet och oljig (mandelolja) fortfarande mycket sötma från honung och sött korn och citrus. (Kommentaren om att det skulle smaka lite hö lämnar jag inom parentes för jag tror att den som skrev noteringen blev påverkad av bilden på flaskan)

Eftersmaken är relativt lång och känns lite torr som mynnar ut i citrus, mandel och mjuka toner av gräs.

Tillverkningen pÃ¥ detta destilleri lÃ¥g nere mellan 1994 och 2005 dÃ¥ produktionen gick för fullt igen, den ligger pÃ¥ en ö där dess ”storebror” pÃ¥ ön är välkänd och omtyckt av mÃ¥nga här i Sverige.

Flaska 15: Scapa The Orcadian – 40% – 16 y/o – Orkney –  nr 86325 tyvärr slut på systembolaget – 599 kr

Scapas storebror är Highland Park vilket många hade koll på i kommentarerna nedan, och var som förhandsinformationen stängt mellan 1994 och 2005 vilket enligt mig betyder att denna whisky är tillverkad före stängningen 1994.

Officiella noteringar:

Doften är ganska tjock och rik med noter av honung och kola, marmelad och en maltig doft.

Smak: En komplett och len smak med antydan till nyklippt gräs. Honungstoner kommer igen från ekfatet med följande julkryddor som kanel och klöver.

Eftersmaken är lång och utvecklar toner av ek och en len rök.

Hoppas ni har hämtat er från gårdagens rökbomb. Idag går vi på en mycket snällare linje, en helt ekologisk whisky som denna är ganska ovanlig och på så sätt spännande. Det sägs att man med några droppar vatten ska kunna känna spår av rök (men inte i paritet med gårdagens såklart)

Flaska 14: Springbank Green – 46% – 12 y/o – Campbeltown –  nr 40426 på systembolaget – 899 kr

Springbank grundades 1828, men har destillerat whisky långt innan dess. Årtalet visar när de började destillera lagligt. På Campbeltown fanns så många olagliga destillerier under 1600-talet att det blev ett centrum för whiskysmuggling. Springbank är ett ganska unikt destilleri, ett av få som är familjeägda och destillerar på sitt egna sätt.

I kommentarerna pratade vi om att detta kunde vara den första helt ekologiska whiskyn men riktigt så var det inte. Men Springbank var de som lanserade den första helt ekologiska whiskyn och det gjordes 1999. Denna tolvåring är den andra helt ekologiska från Springbank och är helt baserad på ekologiskt korn odlat i närheten av Springbank.

Officiella noteringar:

Doft: Vaniljsöt, malt och fruktiga inslag av kokos, torv och sälta.

Smak: Malten kommer åter och blandas med vanilj (bourbonfatet) smörkola, fruktiga inslag av aprikos, persika och kokos med lätt torvrök.

Eftersmaken är lång, mjuk och lika söt som salt.

Dags att utfärda en liten varning. Ni kommer troligtvis att känna det så snart ni öppnar flaskan men 208 PPM ljuger inte om rökigheten. Om ni vill uppleva mer rökighet så låt whiskyn stå och dra i glaset ett tag så hinner röken att utvecklas ordentligt. Enligt en erfaren whiskykännare ska denna kunna framkalla multipel munorgasm.

Vilken luciawhisky! Kommentarerna hittills har varit övervägande och förvånande positiva (kan erkänna att jag själv blev förvånad av denna underbara whisky).

Flaska 13: Octomore 7.1 – Bruichladdich – 59,5% – 5 y/o – Islay –  nr 20209 tyvärr slut på systembolaget – 1429 kr

Försökte översätta ovanstående som info om hur Octomore blev till, men många ord är bättre sagda direkt från källan.

Jakten på Octomores unika smak och extremt höga PPM börjar redan i odling av malten, där det experimenteras och söks efter malt som kan avge så stor mängd fenoler som möjligt senare i destilleringen. Denna process är ingen faktisk vetenskap utan varje Octomore blir en helt unik produkt som är svår (omöjlig) att efterskapa.

Att 7.1 släpps i så ung ålder som 5 år har helt enkelt också med fenolerna att göra, de nådde sin absoluta topp då och skulle inte avge mer rökighet till whiskyn än de gjort. Lagrad på amerikanska ekfat och buteljerad i mäktiga 59,5% är mycket modigt.

Är lite förvÃ¥nad att sÃ¥ fÃ¥ kommenterade att det är en ung och stark whisky, för det är nÃ¥got som ofta slÃ¥r igenom i whiskyn – men röken döljer mycket!

Officiella noteringar (direkt från Bruichladdich själva)

Initialt finns salta havstoner och karamell, citrus och tobak. Sakta växer röken fram i glaset, både snäll och aggressivt kraftig. I doften finns även vanilj, mint, kola, sirap och mandel samt fruktighet från persika och päron.

Smak: En (fantastiskt) mjuk och len smak, sötma och sen rök. Värmande men ändå snäll i munnen trots hög %. Fruktighet från amerikanska ekfat. [Enligt Bruichladdich beror detta på att kroppen tagits ganska snävt i den långsamma destilleringen = man har bara tagit det absolut bästa att fylla faten med] Vanilj, honung, citrus växer fram för att möta havssältan och läder.

Eftersmak: När sötman från eken tonar bort kommer sältan för sista gången och en behaglig rök håller sig kvar längst i munnen.