Dags att utfärda en liten varning. Ni kommer troligtvis att känna det så snart ni öppnar flaskan men 208 PPM ljuger inte om rökigheten. Om ni vill uppleva mer rökighet så låt whiskyn stå och dra i glaset ett tag så hinner röken att utvecklas ordentligt. Enligt en erfaren whiskykännare ska denna kunna framkalla multipel munorgasm.

Vilken luciawhisky! Kommentarerna hittills har varit övervägande och förvånande positiva (kan erkänna att jag själv blev förvånad av denna underbara whisky).

Flaska 13: Octomore 7.1 – Bruichladdich – 59,5% – 5 y/o – Islay –  nr 20209 tyvärr slut på systembolaget – 1429 kr

Försökte översätta ovanstående som info om hur Octomore blev till, men många ord är bättre sagda direkt från källan.

Jakten på Octomores unika smak och extremt höga PPM börjar redan i odling av malten, där det experimenteras och söks efter malt som kan avge så stor mängd fenoler som möjligt senare i destilleringen. Denna process är ingen faktisk vetenskap utan varje Octomore blir en helt unik produkt som är svår (omöjlig) att efterskapa.

Att 7.1 släpps i så ung ålder som 5 år har helt enkelt också med fenolerna att göra, de nådde sin absoluta topp då och skulle inte avge mer rökighet till whiskyn än de gjort. Lagrad på amerikanska ekfat och buteljerad i mäktiga 59,5% är mycket modigt.

Är lite förvÃ¥nad att sÃ¥ fÃ¥ kommenterade att det är en ung och stark whisky, för det är nÃ¥got som ofta slÃ¥r igenom i whiskyn – men röken döljer mycket!

Officiella noteringar (direkt från Bruichladdich själva)

Initialt finns salta havstoner och karamell, citrus och tobak. Sakta växer röken fram i glaset, både snäll och aggressivt kraftig. I doften finns även vanilj, mint, kola, sirap och mandel samt fruktighet från persika och päron.

Smak: En (fantastiskt) mjuk och len smak, sötma och sen rök. Värmande men ändå snäll i munnen trots hög %. Fruktighet från amerikanska ekfat. [Enligt Bruichladdich beror detta på att kroppen tagits ganska snävt i den långsamma destilleringen = man har bara tagit det absolut bästa att fylla faten med] Vanilj, honung, citrus växer fram för att möta havssältan och läder.

Eftersmak: När sötman från eken tonar bort kommer sältan för sista gången och en behaglig rök håller sig kvar längst i munnen.

Idag smakar vi en riktig Ö-whisky – inte den svenska namnen frÃ¥n Öland utan en genuin skotte som är gammal nog att handla pÃ¥ systembolaget.

Flaska 12: Jura 21 years – Isle of Jura – 44% – 21 y/o – Highlands/Isle of Jura –  nr 85265 på systembolaget – 1299 kr

Denna 21-Ã¥ring frÃ¥n Jura Destillery pÃ¥ den Skotska västkusten har en historia som har whiskyhistoria sen 1781 men öppnade först pÃ¥ riktigt 1810. Enligt mig sÃ¥ är denna ett säkert kort – en väldigt god men anonym whisky som är vackert utformad. Se kartongen pÃ¥ bilden ovan, en av de snyggaste förpackningarna jag sett pÃ¥ länge.

Officiella noteringar om denna:

Doft: Komplett med toner av kola och fudge och en hint av vanilj och sötmandel.

Smak: En fulländad whisky med noter av julkakor, marsipan och ”Damson Jam”, damson är en typ av plommon som pÃ¥ Svenska kallas krikon och en fruktig kryddighet som gÃ¥r mot smörkola i slutet.

Eftersmaken är medium lång med smak av nötter och fattoner.

Nu är det dags att ta oss utanför Skottland igen, gör gärna en gissning på land så får vi se om någon kan pricka rätt. Ett tips är att tänka på en viss djävul!

Flaska 11: Hellyers Road Peated – Tasmanien Australien – 46,2% – NAS  – nr 85689 på systembolaget – 1052 kr

Djävulen jag tänkte på är djuret den tasmanska djävulen som är ett köttätande pungdjur som enbart finns på ön Tasmanien.

Hellyers Road startades 1997 av Tasmaniens största mejeriproducent bestämde sig för att börja tillverka whisky. Första faten fylldes 1999 och har sedan dess hyllats lokalt och globalt. Deras produktionskapacitet ligger i samma storlek som Svenska Mackmyra – alltsÃ¥ med Skotska mÃ¥tt mätt ett väldigt litet destilleri.

Hellyers Road Peated har lagrats på Amerikanska ekfat, tidigare bourbonfat och till destilleringen har rökt korn som importeras från Inverness, Skottland använts.

Officiella noteringar lyder:
Doft: Oljig doft med en touch av rök. I doften finns även vissa toner av citronskal, vitpeppar, pepparmint och smält smör.

Smak: Äppelskal och en rik fruktig. Havssalt sälta som vid kusten, en het kryddighet och oljighet ger en trevlig balans mellan sötma och sälta som kombineras med rökigheten på ett trevligt sätt.

Eftersmaken: LÃ¥ng, oljig och rik avslutning.

En internationell whiskybutik inleder beskrivningen om denna whisky sÃ¥ här: ”Another wonderful Wemyss Malts bottling of single malt Scotch whisky” detta är alltsÃ¥ ocksÃ¥ en flaska frÃ¥n en oberoende buteljerare och en single cask men tyvärr inte buteljerad i cask strength – en fördel av det är att det blir fler flaskor att njuta av.

Flaska 10: Wemyss Malts – Glenrothes – Kumquat Cluster – 46% – 21 y/o – Speyside – nr 85681 på systembolaget – 1298 kr

Kanske var dumt att ta ett citat frÃ¥n en av de mest välbesökta whiskysidorna till förhandsinformationen, en lätt googling sÃ¥ hamnade ni rätt pÃ¥ förstahands informationen – men en spännande 21 Ã¥ring som finns/funnits i 730 flaskor.

Glenrothes har en total kapacitet att tillverka 5,6 miljoner liter whisky varje Ã¥r och ligger pÃ¥ 90% av max kapacitet idag. Trots detta är Glenrothes ganska ovanlig i whiskyhyllorna som egen produkt. Glenrothes har ett nära band med Berry Brothers and Rudd i London som sedan 1920 har ett samarbete med den bästsäljande bleded whiskyn i Amerika – Cutty Sark – i vilken Glenrothes är en stor del av blandningen.

Denna whisky med det spännande namnet Kumquat Cluster (Kumquat är en liten citrusfrukt som ni kan se bild på här) whiskyn är lagrad på sherryfat och har följande officiella noteringar.

Doft: Mild sherry och fattoner, Citrus och vanilj, en hint av grönsaker och en doft som värmer. Om man låter den stå i glaset kan även toner av kanel framträda.

Smak: Vitpeppar, banan, ingefära, citrusfrukt och karamell. SvÃ¥rt att känna sherrytonerna sÃ¥ med tanke pÃ¥ den lÃ¥nga lagringstiden mÃ¥ste faten varit välanvända tidigare – annars borde sherryn tagit större plats.

Eftersmak: Svagt metallisk mot slutet och fattonerna framträder mer i slutet och ger en trevlig avslutning.